Kulturarv? kringla

Sitter här och skriver min examinationsuppgift på sommarkursen.
Kulturarv? Vad är det för något? Frustrerande är det. Frustrerande att det har en så pass stor och odefinierad förklaring. Jag låg och vred och vände igår natt i ett försök att förstå begreppet. En stund kan jag känna att jag förstår det, i nästa stund kan det kännas diffust. Men jag kom fram till en liknelse som hjälper mig i förståelsen av begreppet.
Konst är allting - allting är konst. Den officiella stämpeln för konst utnämns av specifika personer.
Kulturarv är som konst- Kulturarv är allting. Det officiella kulturarvet utnämns av specifika personer som markerar denna med en kringla.

Glädje!

Insåg idag att jag har fått VG i kursen... Jag vet att det är sent att inse det nu, men det var väldigt glädjande.

Kreativitet och Värdering

Jag kan tycka det är svårt att lägga ett pris på något jag har skapat.
Det handlar inte om egenvärde utan snarare av skaparvärde. Jag är ingen stor designer, ingen kändis men det jag har skapat är skapat med omsorg och ibland av ren skaparglädje.
Så vad är det som avgör hur mycket det ska kosta?
Tidåtgången? Hur pass stort verket är?
Här har vi en YouTube artist som har lagt upp sina låtar på iTunes: http://bit.ly/snuffiesong
Det jag vill säga med detta är att han har värderat en låt på 19 sekunder (bestående mest av ljudeffekter) lika mycket som hans andra låtar. Så då är det inte storleken som avgör värdet? Fast det kanske är ett försäljningstrick att inte sälja den för mindre?
Så vad är det som avgör värdet? Hur ska man värdera sig själv och sina verk? Hur mycket man har lidit och blött för dom? Hur lång tidsåtgången var vid skapandet?
Fast det känns inte rättvist att döma värdet utifrån tidsåtgången. För man kan få de bästa idéerna på väldigt kort tid och sedan komma igång direkt eller så kan man få en dålig idé och göra ett värdelöst arbete men under längre tid.
Så vilka faktorer går då in vid värdering av skapandet? Materials kostnad? Tidsmarginaler? Kändisskap och Rykte? Originalitet?

På tal om kreativitet. Denna kvinna,Elizabeth M. Gilbert talar om hur pass svårt det kan vara att känna pressen av kreativiteten och kanske bristen på den i ett yrke som kräver det. (Hon är förövrigt författaren till Eat,Pray, Love [2006] som i år blivit filmatiserad http://bit.ly/9SHai2)
Jag gillar hennes sätt att tänka på kreativitet och hur man ska hantera inspirationsflöden.
Det liknar mitt sätt att hantera inspiration. Fast istället för att ignorera inspirationen så låter jag den ligga och på sätt och vis bubbla i minnet tills den mognat till något.
Sen finns det andra vis att hantera kreativitetsbristen på. Jag kan känna att de är svårt att sätta sig framför ett alldeles vitt papper och börja måla.. men drar jag ett streck, då kan jag visualisera målningen.
Det jag vill ha sagt är nog att man kan vänta på inspirationen eller så kan man skapa en miljö för den.
Ett annat trick jag använder när jag får skrivkamp eller liknande är att byta omgivning. Några av mina idéer har kommit till mig under ett toabesök. Det hjälper en att tänka utanför den fysiska lådan (Outside the box).
Tidspress är även en ganska bra faktor som motiverar och klämmer ut saften ur de sista tankarna. Jag är, och jag erkänner det gärna, en deadline kamikaze. Det kan ha att göra med att jag låter tankarna gro och inspirationen växa under kursens gång och i slutet sitter jag där tills jag klämt ur mig varje droppe av inspiration. Jag säger inte att det är idealiskt, men det fungerar.
Sen finns det såklart vanlig brainstorming, och det sägs att två huvuden tänker bättre än en.
Till exempel:635 metoden Metoden går ut på att man sitter i gruppen beståendes av sex personer. Dessa sex personer skriver ner tre idéer var och sedan utvecklas dessa idéer då de skickas runt bland deltagarna i fem omgångar. På detta vis får alla deltaga i utvecklings- och idégenererande processen. Dessutom kan ingen kräva rättigheter då alla har deltagit i idéutvecklingen (Löwengren & Stolterman, 2004 s. 96).
Fast det funkar bäst då man ska skapa för att utveckla något eller utifrån en given situation.
Skulle nog säga att det finns två olika sorters kreativitet: Den ordinerade och den fria kreativiteten.
Men den ordinerade menar jag att det finns ett syfte i skapandet- att utveckla och att uppnå ett önskat mål på någons begäran.
Med den fria kreativiteten så menar jag den som ingen tvingat på oss- den vi gör av egen skaparglädje.
Här kan jag tycka att det är lättare att bli ordinerad till att skapa något då för att ha någonting att gå på medan andra tycker tvärtom. Det är därför jag sällan har en klar bild av vad jag vill skapa innan jag satt penseln på canvasen. Några riktlinjer skadar inte de ordnar upp i kreativitetens kaos.

Nya lagar TV&Radio reklam

Hittade en intressant artikel på metros hemsida: http://bit.ly/cHoWC3
Det handlar om hur de ska så kallat "harmonisera" (andra passande synonymer: mastra, jämställa, efterapa, likställa osv.)
Med andra ord skapa en någorlunda kontinuitet i reklamflödet från våra svenska kanaler.
Kanal 5, en av de större (kommersiella) kanalerna, sänder ut under brittisk licens (http://bit.ly/9w5U9n) och har därför även andra rättigheter än de semi-kommersiella (Då vi betalar tv-licens för denna: http://bit.ly/d3zp1x) tv4.
Därför har de bestämts- om vi nu ska förlita oss på artikeln- att svensk tv-reklam ska bli mer likt den brittiska- med andra ord gör detta att det blir mer produkt placering, lösare lagar om alkoholreklam och dessutom legaliseras reklam riktat mot barn. Utöver detta skulle det bli generellt sett bli lagligt med mer reklam på tv.
Min personliga åsikt om detta är att det är bra om det skapas utrymme för screeningtid, dock vet jag inte om vi som svensk nation- en nation som inte är lika stor i vår konsumkultur som t.ex. USA ska ha all denna tid? Blir det inte inflation på reklamen om det sänds så mycket? Jag tycker det är bra att det skapas mer tid för reklam eftersom detta ger mig ökad chans att få jobb inom denna branch - dock vet jag inte riktigt hur de tänkt sig när fler boxar kan pausa och spola ca. fem minuter och därmed kan även reklamen spolas förbi.
Risk för reklam-inflation?
Produktplacering tycker jag som både konsument och media designer är ett bra koncept. Tanken är att det är något diskret som ska omedvetet få oss vilja köpa det. Dock måste jag motsäga denna tes genom att hänvisa till de kognitiva förmågorna - Att se något och att uppmärksamma något är inte samma sak.
Angående reklam riktat mot barn-lagen så har kanal 5 och tv4 sagt sig inte vilja sända sådant.
Tänker tillbaka på min barndom och för några månader sedan. I min barndom var jag helsåld på Lätta-reklamen och blev nästan sur när mamma köpte lätt och lagom istället (nej, detta är inte produktplacering då jag inte är betald av företagen). Så det jag vill säga med detta påstående är att jag som barn var lättpåverkad av vilken reklam som helst, det spelade ingen roll om den var riktad mot mig eller inte. Det som fanns på tv var det bästa i min mening. Det finns även de som säger att barn/ungdomar är de största och viktigaste konsumenterna då de påverkar omgivningen i stor bemärkelse. Ex: Ett barn har coola skor- någon annan vill ha likadana - tjatar på Vuxen- Vuxen köper.
Så det spelar ingen roll vem som håller i pengarna, på sätt o vis är vi alla konsumenter vare sig vi är självförsörjande eller om vi har "sugardaddys".
Den saken som hände mig någon månad sen och har sen dess fått mig att ytterligare kontemplera över barn och reklam är när jag satt i vardagsrummet hemma hos min vän och dennes systerdotter ser en sak på tv och jag kommenterar genast:
-Vad töntigt! *fnys*
-SÅN VILL JAG HA! utbrister hon alldeles entusiastiskt i samma ögonblick.
- Men, varför då? Det är bara skor som lyser. säger jag och tänker "Det hade vi redan när jag va ung".
- Dom är häftiga, jag måste ha dom!
Jag fnyser och tänker på hur otroligt lättlurad man är som barn. Barn är inte en eftertänksam konsumentgrupp- barn är en efterapande konsumentgrupp.
Jag vill säga att jag är emot reklam som riktas mot barn, men kan inte riktigt fullt ut argumentera för det. Det eftersom jag själv minns hur lättpåverkad jag var -oavsett den tänkta målgruppen för reklamen. Det spelar som sagt ingen roll vem målgruppen är inriktad på eftersom reklam påverkar barnen i alla fall. I slutändan är det ändå försörjarens ansvar att se till att familjen inte blir en efterapande konsument grupp.
Som slutord måste jag dock ge lite ros till licenskanalerna då dessa inte (eller ialf. borde inte) innehålla reklam.
Dessa ger dagens försörjare ett val- göra barnen till källkritiska tv-tittare som inte luras av tv-reklam eller sätta på en licenskanal utan reklam.

RSS 2.0