vanellsart

Det handlar inte om egenvärde utan snarare av skaparvärde. Jag är ingen stor designer, ingen kändis men det jag har skapat är skapat med omsorg och ibland av ren skaparglädje.

Så vad är det som avgör hur mycket det ska kosta?

Tidåtgången? Hur pass stort verket är?

Här har vi en YouTube artist som har lagt upp sina låtar på iTunes: http://bit.ly/snuffiesong

Det jag vill säga med detta är att han har värderat en låt på 19 sekunder (bestående mest av ljudeffekter) lika mycket som hans andra låtar. Så då är det inte storleken som avgör värdet? Fast det kanske är ett försäljningstrick att inte sälja den för mindre?

Så vad är det som avgör värdet? Hur ska man värdera sig själv och sina verk? Hur mycket man har lidit och blött för dom? Hur lång tidsåtgången var vid skapandet?

Fast det känns inte rättvist att döma värdet utifrån tidsåtgången. För man kan få de bästa idéerna på väldigt kort tid och sedan komma igång direkt eller så kan man få en dålig idé och göra ett värdelöst arbete men under längre tid.

Så vilka faktorer går då in vid värdering av skapandet? Materials kostnad? Tidsmarginaler? Kändisskap och Rykte? Originalitet?

---

På tal om kreativitet. Denna kvinna,Elizabeth M. Gilbert talar om hur pass svårt det kan vara att känna pressen av kreativiteten och kanske bristen på den i ett yrke som kräver det. (Hon är förövrigt författaren till Eat,Pray, Love [2006] som i år blivit filmatiserad http://bit.ly/9SHai2)

Jag gillar hennes sätt att tänka på kreativitet och hur man ska hantera inspirationsflöden.

Det liknar mitt sätt att hantera inspiration. Fast istället för att ignorera inspirationen så låter jag den ligga och på sätt och vis bubbla i minnet tills den mognat till något.

Sen finns det andra vis att hantera kreativitetsbristen på. Jag kan känna att de är svårt att sätta sig framför ett alldeles vitt papper och börja måla.. men drar jag ett streck, då kan jag visualisera målningen.

Det jag vill ha sagt är nog att man kan vänta på inspirationen eller så kan man skapa en miljö för den.

Ett annat trick jag använder när jag får skrivkamp eller liknande är att byta omgivning. Några av mina idéer har kommit till mig under ett toabesök. Det hjälper en att tänka utanför den fysiska lådan (Outside the box).

Tidspress är även en ganska bra faktor som motiverar och klämmer ut saften ur de sista tankarna. Jag är, och jag erkänner det gärna, en deadline kamikaze. Det kan ha att göra med att jag låter tankarna gro och inspirationen växa under kursens gång och i slutet sitter jag där tills jag klämt ur mig varje droppe av inspiration. Jag säger inte att det är idealiskt, men det fungerar.

Sen finns det såklart vanlig brainstorming, och det sägs att två huvuden tänker bättre än en.

Till exempel:635 metoden Metoden går ut på att man sitter i gruppen beståendes av sex personer. Dessa sex personer skriver ner tre idéer var och sedan utvecklas dessa idéer då de skickas runt bland deltagarna i fem omgångar. På detta vis får alla deltaga i utvecklings- och idégenererande processen. Dessutom kan ingen kräva rättigheter då alla har deltagit i idéutvecklingen (Löwengren & Stolterman, 2004 s. 96).

Fast det funkar bäst då man ska skapa för att utveckla något eller utifrån en given situation.

Skulle nog säga att det finns två olika sorters kreativitet: Den ordinerade och den fria kreativiteten.

Men den ordinerade menar jag att det finns ett syfte i skapandet- att utveckla och att uppnå ett önskat mål på någons begäran.

Med den fria kreativiteten så menar jag den som ingen tvingat på oss- den vi gör av egen skaparglädje.

Här kan jag tycka att det är lättare att bli ordinerad till att skapa något då för att ha någonting att gå på medan andra tycker tvärtom. Det är därför jag sällan har en klar bild av vad jag vill skapa innan jag satt penseln på canvasen. Några riktlinjer skadar inte de ordnar upp i kreativitetens kaos.