Referens reflektion

Sitter och skriver/läser om forskningsmetodik och börjar filosofiera angåendes referenser.
Om man alltid ska referera till någon, hur var det då för den första som skrev en uppsats?
Eller hade en tes? De kan ju inte ha refererat till någon och om de i så fall refererat till någon då måste denna personen ha någon slags grund för sin tes.
När började refererandet gälla? Eller argumenterade man fram alla sina svar innan man kunde referera?
Är refererandet enbart till för att man ska slippa göra undersökningar?
För logisk sett så borde det väl vara undersökningar som ersattes av referenser i att peka på att det finns något som bekräftar tesen.
Tänk om de började referera redan under medeltiden? Då skulle det ha varit svårt att komma med påståenden. Fast iofs. om de sa att påven hade sagt detta, så skulle det ha varit ett generellt accepterande av fakta.
Så det kanske ändå är bäst med undersökningar? För referenser kan bara bekräfta att någon annan också har upplevt detta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0