Perception
Inledning
I denna bild behöver vi tolka var denna kvinna befinner sig. Är det ett papper hon bryter sig igenom eller är det hennes själv hon bryter sig loss från?
På bilden ser vi ett sönderrivet porträtt av en kvinna och utifrån denna kvinna kommer en ny (?) eller är det samma kvinna (?). På bilden ser vi även text och en burk.
Hur upplevs allt detta och vad händer när vi ser på bilden?
För att först och främst kunna identifiera vad det är vi ser på så går våra hjärnor och ögon igenom ett antal processer för att förstå och tolka olika delar av bilden och bilden som helhet.
Förväntningar och schematisk process
För att tolka detta behöver vi först och främst veta hur en kvinna ser ut. För att förstå detta går hjärnan igenom tidigare förutbestämda regler för hur en kvinna ser ut. I den schematiska processen går igenom var man ska se för att finna vad objektet är för något. Här begränsas tankarna för vad som är tillåtet eller inte och vad som förväntas av objektet och dess former. I detta fall förväntar vi oss en näsa, två ögon och en mun, med andra ord ett ansikte.
Igenkänning
För att tolka formerna vi ser behövs innan detta en tidigare upplevelse om formen. Genom att tidigare ha upplevt något - en eller ett flertal gånger- så har ett minne skapas och man kännetecknar formen som något, i detta fallet kanske en burk. Denna formigenkännings process kallas för Høffdingsfunktion och är en kontakt mellan perception och minne.
Utöver formigenkänning kan vi även känna igen karaktärsdrag. Till exempel att denna burk är av vitt plast eller den ena kvinnans hy är slät kontra den andras som är rynkig. Kvinnornas ögonbryn är håriga, ögonen är glansiga och även så läpparna. Genom den här informationen kan vi tolka in att ögon likaså läppar är fuktade. Dock är det svårt att fullständigt utgöra hurvida burken är av plast bara genom att se på den. (Ett antagande kan dock göras i och med tidigare erfarenheter.)
För att sedan förstå vad burken kan innehålla måste vi ha ett förhållande till burkar och deras possibla innehåll en så kallad objektigenkänning. Denna process kräver mer information än den tidigare formigenkänningen. Här nämns perceptuell information vilket innebär att vi vet hur t.ex. ett ansikte ser ut (och kan därmed räkna ut att kvinnan till höger också har ett helt vänsteröga) från olika perspektiv. Detta på grund av tidigare erfarenheter med objektet - eller liknande- som lagras i minnet jämförs med det vi åskådar. Sedan analyserar vi även information om vilken funktion detta objekt kan ha (t.ex. ett ansikte kan tala och en burk kan man förvara saker i). Detta är en så kallad semantisk klassifikation.
Eftersom vi nu bestämt oss för hur denna form ser ut i den perecptuella klassifikationen och vad den används till i den semantiska så kan nu hjärnan namnge föremålet. I detta fall är föremålet är en burk, en kvinna, en sönderriven bild på en kvinna och text.
Djupperspektiv
Att den sönderrivna bilden täcker den andra kvinnan ger oss en känsla av djup eller som Araï kallar detta - interposition. När ett föremål täcker en annan förstår vi att den som täcker måste finnas närmast oss. Detta gäller även texten och burken som täcker kvinnorna. Eftersom texten och burken täcker kvinnorna så upplevs det alltså som närmare åskådaren. För att förstå avståndet mellan kvinnorna skapas en process i vår djupperception som avgör det relativa avståndet. För att förstå var brytpunkten sitter för objekten så har vi en god förståelse för kanterna går. Tack vare texturen på kanterna på det sönderrivna bilden på kvinnan till höger kan vi urskilja en förgrund och en bakgrund. Denna textur hjälper även till att urskilja objekt från varandra.
Detta kallar Araï för Organisering i det visuella fältet.
Organisering i det visuella fältet
För att förstå i ett större sammanhang vad det är vi ute efter måste vi först identifiera det vi söker och sedan särskilja detta från andra objekt. Detta genom textur och även gestaltlagarna underlättar organiseringen. I denna bild ser vi två kvinnor som liknar varandra och står nära varandra därmed sammankopplar vi dem till en grupp enligt närhetsprincipen. Vi kan även tolka dem som en person i och med deras lika utseende, detta kallas för likhetsprincipen. (Det senare nämnda antar jag var bilden ursprungliga syfte.)
Kommentarer
Trackback
